Ååå!
Nu blev jag sjukt sugen på att blogga!
Åker Tåget Sthlm-Ume och, boj, vad kul det är!
Till en början i liggvagnskupén önskar jag ju att jag vore en karaktär i Idioten. Att samtala på det sofistikerade 1800-tals-sättet, men märker snart att det vore ganska överflödigt. Ingen talar samma språk i kupén så det får bli engelska. Och det är ju kul.
Sen får man se hur dom hade det förr i tiden. Man var tvungen att samarbeta. Inte kan man göra en sittkupé till en liggkupé med hjälp av mobiltelefoner, inte. Nä, det krävs 4 à 6 (jag tycker det är jätteroligt att använda à istället för andra ord som egentligen vore di rätta) (snobbig, jo jag vet) personer till detta konststycke. Man ska dessutom tala med varandra. På språk man inte riktigt behärskar.
Själv intar jag ju som vanligt rollen av betraktare. Med ett stort leende på läpparna (i ansiktet).
Kanske är jag extra road eftersom jag varit i "Restaurangvagnen", som är en "kiosk" eller som man sa förr i tiden om man varit på charter i Paris - ett hål iväggen! Nåväl. Köpt en öl eller två för att observera bättre.
Där står de riktoga Boden-borna och pratar om vilka slagskämpar dom är medan de inmundigar sin mjöd.
Sen läser jag en kvällstidning som jag hittat i en soptunna. Jag förstår inte mycket. Senast jag läste en kvällstidning var när jag såg tidningen på bilden på en tunnelbanestol i stockholm. Det är nog bara för att det är stockholm tänkte jag men nu märkte jag hur det stod fatt. Det är så man gör journalistik nuförtiden. Kul. Av nöjesdelen förstod jag heller ingenting. Visste inte vem nån var. Måste visst uppdatera mig. Genom att läsa mer kvällstidningar!
Well, well. Väl
inne på toan så är det ju slut på vatten, detta livets vatten och det tycker en annan är lite underligt med tanke på att vi just lämnat Stockholm - vattenfestivalens stad men det är nog bara att resignera. Som bodenmannen! Han hojtade i korridoren om varför baren redan hade stängt: -Men du vet väl varför? Det är ju EU!
I morgon bitti ska jag vakna med en hård och bister uppsyn och säga, -I love the smell of SJ-filt in the morning.
Blogga verkar vara som vatten - livets vatten, alltså. Eller som bröd! För bröd är ju ändå livets bröd.
Nu börjar jag längta igen.
